Tag Archives: LOA

LOA, för vem?

Hej
Jag har funderat och funderat länge nu och undrar vilka som omfattas av LOA?

och enligt 2 paragraf LOA verkar det om att vissa bestämmelser endast gäller för vissa. Dvs att inte alla som omfattas av LOA gäller bestämmelserna i LOA på.

Grunden till min förvirring är att en statlig arbetsgivare kan ju inte säga upp en statligt anställd muntligt och tvärtom enligt 9 paragraf LOA. Dock kan en kommunal ag säga upp en kommunal at muntligt? Varför då? Omfattas inte både kommunala, sakliga, offentliga och landsting av LOA? Jag känner mig väldigt förvirrad i den frågan…

//Tack

Hej

LOA (lagen om offentlig anställning) gäller i sin helhet för arbetstagare hos de statliga myndigheterna och riskdagen.

Däremot avser bisysslor, arbetskonflikter, interimistiska beslut och undantag från MBL alla arbetstagare hos kommuner, landsting och kommunalförbund. Föreskrifterna gällande hälsoundersökningar tillämpas även av kommuner och landsting.

Märk väl att MBL och LAS tillämpas även på anställda inom den offentliga sektorn. LOA är således en speciallag.

Under 2 § LOA

2 § Följande föreskrifter i lagen gäller också arbetstagare hos kommuner, landsting och kommunalförbund, nämligen

7-7 c §§ om bisysslor,

23-29 §§ om arbetskonflikter,

38 § om interimistiskt beslut,

42 § första och andra styckena om vissa undantag från lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet.

Således gäller alltså LOAs ovanstående paragrafer som ett komplement till LAS för just  arbetstagare inom kommuner och landsting och av den anledningen tillämpas LAS även på dessa.

MVh Tobias Bergin

Arbetsrättsjouren

Bisyssla, vad gäller?

Hej
Gick för cirka 1,5 år sedan ner från 100% till 80% på egen begäran hos min arbetsgivare sedan 8 år tillbaka. Från 1:a Maj i år var tanken att hjälpa min far på hans företag de övriga 20% då de har en tillfällig arbetstopp. Informerade min huvudarbetsgivare skriftligen om den så kallade bisysslan vilket inte föll i god jord. Jag fick beskedet att om jag inte upphör med bisysslan kommer jag bli uppsagd med hänvisning att en arbetsgivare har rätten att neka bisysslor. Har även bett att få detta styrkt i form av någon lag eller paragraf i kollektivavtalet men inte lyckats. Kan även tilläggas att min fars företag ej bedriver konkurrerande verksamhet. Vad gäller ?

Hej

Din arbetsgivare kan inte neka dig bisysslor om du inte är anställd inom offentlig verksamhet (du omfattas då av LOA, lagen om offentlig anställning).  I så fall gäller reglerna nedan:

7 § En arbetstagare får inte ha någon anställning eller något uppdrag eller utöva någon verksamhet som kan rubba förtroendet för hans eller någon annan arbetstagares opartiskhet i arbetet eller som kan skada myndighetens anseende.

7 a § Arbetsgivaren skall på lämpligt sätt informera arbetstagarna om vilka slags förhållanden som kan göra en bisyssla otillåten enligt 7 §. Lag (2001:1016).

7 b § En arbetstagare skall på arbetsgivarens begäran lämna de uppgifter som behövs för att arbetsgivaren skall kunna bedöma arbetstagarens bisysslor. Lag (2001:1016).

7 c § En arbetsgivare skall besluta att en arbetstagare som har eller avser att åta sig en bisyssla som inte är förenlig med 7 § skall upphöra med eller inte åta sig bisysslan. Beslutet skall vara skriftligt och innehålla en motivering.

Om du arbetar privat handlar det istället om att din arbetsgivare anser att ditt arbete hos din pappa kan vara illojalt gentemot din nuvarande arbetsgivare. Lojalitetsbegreppet är en sk dold anställningsklausul och innebär att du ska ” sätta din arbetsgivares intressen främst”.

Rent praktiskt innebär det att du kan ha flera olika arbeten som pågår samtidigt, men om arbetena påverkar varandra i den grad att din arbetsgivare upplever att du inte prioriterar eller konkurrerar med arbetsgivarens intressen då kan du sägas upp på saklig grund pga illojalitet.  Dvs det är en tolkningsfråga som inte bara kan avgöras utifrån rent konkurrensmässig  fakta. För även om ditt arbete hos din pappa inte på något sätt konkurrerar med ditt nuvarande arbete, upplever fortfarande din arbetsgivare att du inte prioriterar arbetsgivarens intressen, utan att du istället prioriterar din pappas arbetsuppgifter då kan det vara saklig grund för uppsägning pga illojalitet.

Det du ska försöka göra är att övertyga din arbetsgivare om att du inte är illojal och att du visar att du verkligen prioriterar dennes arbetet. I så fall har din arbetsgivare svårare att ställa sådana motkrav.

MVH Tobias Bergin

Arbetsrättsjouren

Omplacering

Hej
Jag har blivit uppsagd från min tjänst som chef för en avdelning av en
statlig myndighet. Avdelningen ska läggas ner så jag är uppsagd p.g.a.
arbetsbrist. Jag är 64 år. Därför var jag helt nöjd med att andra uppsagda
blev erbjudna vakanta tjänster som egentligen skulle passa också mig. Jag
blev erbjuden en assistenttjänst (med bibehållen lön) 70 mil från där jag
nu bor och arbetar. Mina kollegor avstod dock från sina erbjudanden och när
uppsägningarna kom fanns en tjänst 30 mil härifrån som bättre passade mina
kvalifikationer. Jag erbjöds inte denna utan sas upp med hänvisning till
att jag redan fått ett skäligt erbjudande som jag tackat nej till och att
jag dessutom inte uppfyllde kravspecifikationen för tjänsten. Härvid
åsyftas en formulering i utlysningen att sökande ska ha utbildning med
inriktning mot viss forskning. Jag kan inte sägas ha denna inriktning i min
utbildning. Jag har doktorsexamen och har läst forskarkurs i ämnet som
efterfrågas men skrivit avhandling med annan inriktning. Jag har däremot
kvalifikationer för tjänsten eftersom jag skrivit vetenskapliga artiklar
inom ämnet och i min tjänst arbetat med uppgifter av sådant slag (skrivit
två böcker och lett arbetet inom min avdelning där sådant arbete utförs).
Jag tycker att arbetsgivaren åsidosätter kravet i LAS 7 §, 2 st där det
stadgas att uppsägningen inte är saklig om det är skäligt att erbjuda annan
tjänst. Jag har tillräckliga, rentav goda kvalifikationer för den lediga
tjänsten. Visserligen har jag fått ett erbjudande, skäligt kanske eftersom
jag erbjöds behålla min lön, men vid uppsägningstillfället fanns en annan
och bättre lämpad tjänst som ag valde att inte erbjuda mig, trots att ag
väl har en omfattande utredningsskyldighet och krav på sig att pröva alla
möjligheter att bereda en arbetstagare fortsatt anställning. Jag förmodar
att det inte är så enligt lagen som ag försöker göra gällande, nämligen att
ett omplaceringserbjudande skulle befria ag från ytterligare ansträngning.

Hej

Jag vill börja med att förklara att eftersom du verkar anställd inom statlig förvaltning omfattas du inte bara av LAS, utan även av LOA (lagen om offentlig anställning).

Du har  ett starkare skydd i med att LOA även omfattar omplaceringsrätt för arbetstagare i verksledande eller därmed jämförlig ställning som är anställd tills vidare ( se 32 § LOA). Vilket normalt inte LAS gör.

Omplaceringsskyldigheten ligger i att arbetsgivaren skall göra en noggrann undersökning i omplaceringsfrågan och anstränga sig för att ta till vara de möjligheter som finns att ordna en omplacering.  Men omplaceringsskyldighten är dock begränsad till arbeten som är lediga och du som arbetstagare har tillräckliga kvalifikationer för.

Det du beskriver är så klart en prövning av hurvida den tjänsten som ligger 30 mil bort är lämplig med dina kvalifikationer. Detta är ingen enkelt process och jag kan inte så här på rak arm säga att du inte är kvalificerad med den bakgrund du angivit. Men det viktiga här är hurvida din arbetsgivare vågar ta risken att säga nej till dig.

Vad gäller själva kriteriet för tillräckliga kvalifikationer är det omgivet av ett par centrala begrepp som kan vara bra för dig att ta med när du argumenterar för att du har rätt till tjänsten.

Du ska anses ha de allmänna kvalifikationerna för tjänsten.

Arbetsgivaren måste acceptera en viss upplärningstid (inte mer än 6 mån, din arbetsgivare behöver alltså inte omskola dig för tjänsten).

Arbetsgivaren har själv rätt att bestämma kvalifikationskraven för tjänsten (Dvs du som arbetstagare kan inte trycka på och ändra kvalifikationskraven).

Arbetsgivaren skall göra en ordentlig utredning av arbetstagarens kvalifikationer (vid omplacering).

Arbetsgivaren har bevis börda för att visa upp att du som arbetstagare inte har de rätta kvalifikationerna (detta innebär i ditt fall att om du tar detta vidare till domstol är det upp till arbetsgivaren att bevisa att du inte är tillräckligt kvalificerad för tjänsten).

Eftersom du är anställd av en myndighet, kan domstolen finna det mer lämpligt att du uppfyller kvalifikationskraven än om du varit privat anställd. Dvs domstolen kommer att vara nogranna med att myndighetens arbete kan fortskrida utan avbrott.

Tänk på att alltid avvakta med att tacka ja eller nej till den andra tjänster tills dess att du och din arbetsgivare kommit överens. I annat fall kan din arbetsgivare hävda att han/hon har fullgjort sin omplaceringsskyldighet.

Stort lycka till och vill du ha mer juridisk hjälp så återkom

MVH Tobias Bergin