Omplacering

Hej
Jag har blivit uppsagd från min tjänst som chef för en avdelning av en
statlig myndighet. Avdelningen ska läggas ner så jag är uppsagd p.g.a.
arbetsbrist. Jag är 64 år. Därför var jag helt nöjd med att andra uppsagda
blev erbjudna vakanta tjänster som egentligen skulle passa också mig. Jag
blev erbjuden en assistenttjänst (med bibehållen lön) 70 mil från där jag
nu bor och arbetar. Mina kollegor avstod dock från sina erbjudanden och när
uppsägningarna kom fanns en tjänst 30 mil härifrån som bättre passade mina
kvalifikationer. Jag erbjöds inte denna utan sas upp med hänvisning till
att jag redan fått ett skäligt erbjudande som jag tackat nej till och att
jag dessutom inte uppfyllde kravspecifikationen för tjänsten. Härvid
åsyftas en formulering i utlysningen att sökande ska ha utbildning med
inriktning mot viss forskning. Jag kan inte sägas ha denna inriktning i min
utbildning. Jag har doktorsexamen och har läst forskarkurs i ämnet som
efterfrågas men skrivit avhandling med annan inriktning. Jag har däremot
kvalifikationer för tjänsten eftersom jag skrivit vetenskapliga artiklar
inom ämnet och i min tjänst arbetat med uppgifter av sådant slag (skrivit
två böcker och lett arbetet inom min avdelning där sådant arbete utförs).
Jag tycker att arbetsgivaren åsidosätter kravet i LAS 7 §, 2 st där det
stadgas att uppsägningen inte är saklig om det är skäligt att erbjuda annan
tjänst. Jag har tillräckliga, rentav goda kvalifikationer för den lediga
tjänsten. Visserligen har jag fått ett erbjudande, skäligt kanske eftersom
jag erbjöds behålla min lön, men vid uppsägningstillfället fanns en annan
och bättre lämpad tjänst som ag valde att inte erbjuda mig, trots att ag
väl har en omfattande utredningsskyldighet och krav på sig att pröva alla
möjligheter att bereda en arbetstagare fortsatt anställning. Jag förmodar
att det inte är så enligt lagen som ag försöker göra gällande, nämligen att
ett omplaceringserbjudande skulle befria ag från ytterligare ansträngning.

Hej

Jag vill börja med att förklara att eftersom du verkar anställd inom statlig förvaltning omfattas du inte bara av LAS, utan även av LOA (lagen om offentlig anställning).

Du har  ett starkare skydd i med att LOA även omfattar omplaceringsrätt för arbetstagare i verksledande eller därmed jämförlig ställning som är anställd tills vidare ( se 32 § LOA). Vilket normalt inte LAS gör.

Omplaceringsskyldigheten ligger i att arbetsgivaren skall göra en noggrann undersökning i omplaceringsfrågan och anstränga sig för att ta till vara de möjligheter som finns att ordna en omplacering.  Men omplaceringsskyldighten är dock begränsad till arbeten som är lediga och du som arbetstagare har tillräckliga kvalifikationer för.

Det du beskriver är så klart en prövning av hurvida den tjänsten som ligger 30 mil bort är lämplig med dina kvalifikationer. Detta är ingen enkelt process och jag kan inte så här på rak arm säga att du inte är kvalificerad med den bakgrund du angivit. Men det viktiga här är hurvida din arbetsgivare vågar ta risken att säga nej till dig.

Vad gäller själva kriteriet för tillräckliga kvalifikationer är det omgivet av ett par centrala begrepp som kan vara bra för dig att ta med när du argumenterar för att du har rätt till tjänsten.

Du ska anses ha de allmänna kvalifikationerna för tjänsten.

Arbetsgivaren måste acceptera en viss upplärningstid (inte mer än 6 mån, din arbetsgivare behöver alltså inte omskola dig för tjänsten).

Arbetsgivaren har själv rätt att bestämma kvalifikationskraven för tjänsten (Dvs du som arbetstagare kan inte trycka på och ändra kvalifikationskraven).

Arbetsgivaren skall göra en ordentlig utredning av arbetstagarens kvalifikationer (vid omplacering).

Arbetsgivaren har bevis börda för att visa upp att du som arbetstagare inte har de rätta kvalifikationerna (detta innebär i ditt fall att om du tar detta vidare till domstol är det upp till arbetsgivaren att bevisa att du inte är tillräckligt kvalificerad för tjänsten).

Eftersom du är anställd av en myndighet, kan domstolen finna det mer lämpligt att du uppfyller kvalifikationskraven än om du varit privat anställd. Dvs domstolen kommer att vara nogranna med att myndighetens arbete kan fortskrida utan avbrott.

Tänk på att alltid avvakta med att tacka ja eller nej till den andra tjänster tills dess att du och din arbetsgivare kommit överens. I annat fall kan din arbetsgivare hävda att han/hon har fullgjort sin omplaceringsskyldighet.

Stort lycka till och vill du ha mer juridisk hjälp så återkom

MVH Tobias Bergin